THAILAND 2018

Tisdag den 27:e / Onsdag 28:e: Så var det dags igen! Efter en rekordsnabb incheckning och säkerhetskontroll inleddes semestern traditionsenligt med ett par öl på O'Learys. Planet avgick i tid och nio timmar och fyrtiofem minuter senare var jag i Bangkok. Morgonrusning i trafiken så det tog två timmar innan jag var på Stable Lodge. Jag fick rummet direkt och det blev favoriten 301. En tidig Chang för att skölja bort resdammet och fick ganska snart sällskap av Wicke som fick vänta i 45 minuter innan hans rum var färdigstädat.

Till lunch en sillmacka och en hemlagad leverpastej nersköljda av en Chang och en Linjeakvavit. Tyvärr var sillen alldeles för hård så vi blev lite besvikna. Den första eftermiddagen blev exakt som vanligt. Ta ut pengar, köpa toalettartiklar och sova ett par timmar. Paula kom klockan 6 och vi åt middag på Det5 vilket, för första gången, var en besvikelse. Vidare till Beergarden för några GT innan kvällen avslutades tidigt på gräddhyllan.

Torsdag den 29:e: En riktigt varm dag med 34 grader vid 12-tiden. Efter lunch med danska smörrebröd klippte Wicke och jag håret, köpte nytt batteri till Wickes kamera och klämde ett par Chang. Middag på Charlie's kitchen, ett kort besök på NEP där vi träffade Jennifer och May. Man har byggt om rätt ordentligt men Playskool är definitivt inte som förut. Vidare till Beergarden som verkar bli vårt nya stamställe i Bangkok med många vackra damer och behaglig musik. Det går att prata med varandra. Avslutning på gräddhyllan med några GT.

Fredag den 30:e: Full aktivitet i vestibulen klockan 8. Nästan all restaurangpersonal var där och lastade in lådor och fat med mat i bilar. Sedan åkte dom till den danska ambassaden där en stor buffe' dukades upp. Dom var inte tillbaka förrän vid 9-tiden på kvällen då även några fortsatte att jobba till midnatt. 16 timmars arbetsdag! Vad säger facket? För övrigt har man redan juldekorerat och granen är framme. Middag på Busstop där jag åt spagetti med kyckling. Jag bad om att den skulle kryddas för "falang" (utlänning), men tydligen har vi olika uppfattningar om vad som är starkt. Taxi beställd inför morgondagens avfärd till Kanchanaburi.

Lördag den 1:a: Efter frukosten var det dags att packa igen. Lätt bagage till Kanchanaburi och resväskan får stanna kvar i receptionen. Taxichauffören tyckte inte att Bangkok var stort eller svårt att hitta i. Det enda jag visste var att vi åkte västerut men när vi egentligen lämnade Bangkok var omöjligt att säga. Bebyggelse, bilförsäljare, matstånd, däckfirmor och bensinstationer hela vägen till Kanchanaburi, alltså 130 km. Resan tog 2,5 timme, inte på grund av sträckan utan helt avhängigt av trafiken. Riwer Kwai Hotel har definitivt sett sina bästa dagar och gav oss lite vibbar av Vongtong Hotel i Buriram. Engelska är inte något man lär sig i skolan. Det tog lite tid innan damerna i receptionen förstod att vi skulle ha vartsitt rum. Inget kassaskåp på rummet och när vi frågade städerskan var kan kunde lämna värdesaker svarade hon att det ingick två fria flaskor vatten. Ungefär som när Wicke bad om en extra rulle toalettpapper och fick ett askfat.

Ett par öl för att skölja bort resdammet och stället hade enbart stora flaskor (62 cl) vilka kostade 70 baht. En lätt lunch bestående av anka och ris hade det hutlösa priset på 40 baht. Dividera med 3,75! Hotellet ligger helt fel så vi tog taxi till centrum där det finns restauranger och barer. Dåligt av mej att inte ha observerat detta när vi bokade.

Kanchanaburi är en provins i västra Thailand. Provinshuvudstaden är Kanchanaburi. Kanchanaburi är Thailands tredje största provins och ligger väster om Bangkok. Invånarantalet är cirka 800 000 i hela provinsen och i Kanchanaburi stad är cirka 54 000. Till ytan är Kanchanaburi cirka 19 480 km² och avståndet till Bangkok är cirka 130 km. Kanchanaburi gränsar till Myanmar (Burma) och var också den första försvarslinjen mot burmeserna historiskt sett. Kanchanaburi är mest känd eller ökänd om man vill, för bron över floden Kwai. .

Söndag den 2:a: Som sagt, hotellets läge är inte det bästa vilket man kan förstå av utsikten från fönstret. Wicke hade fått lite husdjur i form av fyra kackerlackor! Frukosten o.k. men märkligt nog hade man inte salt vilket jag gärna vill ha till äggen. Vår taxi beställd till 12 för avfärd till bron.

Thailand-Burma Railway Centre och Dödens järnväg. Hela järnvägssträckan mellan Burma och Thailand är 415 km lång och hundratusentals fångar dog under byggandet (2 man per meter). Japanerna hade ursprungligen tänkt använda asiatisk arbetskraft för att bygga järnvägen och största delen av arbetsstyrkan var från Burma, Java och Malaisia, ungefär 240,000 är den mest troliga uppskattningen. Själva bron över Kwai byggdes under andra världskriget mellan 1942 och 1943 av tusentals straffångar från de allierades sida. Den japanska armen ville ha bron för att transportera manskap och utrustning till den burmesiska fronten, där Japan krigade mot britterna. Att bron sprängdes, som i filmen, är bara fiktion. I verkligheten fortsatte den att fungera fram till dom allierades slutliga seger i augusti 1945 då den bombades från luften. Därefter förföll den på grund av bristande underhåll och 1947 såldes den till thailändska staten som 1957 öppnade en del av den för trafik och fortfarande är i bruk.

På kvällen åkte vi ner till Main Street och satte oss på Triple B. Middag tvärs över gatan där jag tog en Cordon Blue och Wicke en schnitzel. Inte så bra! Avslutning på Glitzy bredvid hotellet där det var live musik. Wicke beställde Sabai-Sabai! Taxi fixad till morgondagens återfärd till Bangkok.

Måndag den 3:e: Dags att åka tillbaka till Bangkok. Våran chaufför pratade engelska så när vi frågade om den stora byggnaden bredvid också var ett hotell sa han "No, No! Bom bom silikon ladies. Very good!" Resan tog 3 timmar då det var mycket trafik i Bangkok. Chauffören berättade att 25-30 % av alla bilar är taxi. På eftermiddagen fotmassage och pedikyr för min del och fotskrub för Wicke. Sedan en pint Chang på Monsoon medan vi studerade folklivet på gatan. Middag på Kiwi vilket var en stor besvikelse. Vidare till Beergarden och samtal med Toy.

Tisdag den 4:e: En riktig slöardag! Svenska kyrkans traditionella tisdagsfika med, för dagen, svenska lussebullar besöktes av en killa från Malmö som Wicke kände igen från JP's. Alla hade undrat om han var Sydsvenskans matskribent Bong, vilket Wicke nu fick bekräftat. Numera hade han flyttat till Bangkok. Efter frukost lite arbete med hemsidan och några timmar med Leif GW. "Snubbar som nubbar" kom igång vid 12-tiden med öl, snaps och smörrebröd. Mer slappande på eftermiddagen då det återigen var 36 grader och en stekande sol. Efter två dåliga middagar blev det italienskt på Via Vai med en dubbel espresso som avslutning. Ett återbesök på Playskool innan vi gick till Beergarden där vi träffade Nick Sahl som bott i Bangkok i 28 år och hade en svensk restaurang med det passande namnet Sweden Restaurant Cajutan. Naturligtvis var leksaken (Toy) där och även Nok som sköter baren fick några Jägerbomb.

Onsdag den 5:e: Utcheckning och taxi till Don Muang vilket gick snabbt då det var lite trafik för en gångs skull. När vi skulle gå in i taxin kom dalmasen som vi pratat med tidigare och gav oss en lussekatt bakad av en thailändska som bott i Sverige men återvänt och startat ett bageri. Denna avnjöts med andakt på Coffee House medan vi väntade på att få gå ombord på planet. 50 minuters flygresa senare var vi på Udon Thani International Airport efter en riktigt dålig landning med ett antal studsar. Vi fick en taxi med registreringsnumret 11 men det roliga var att den stod parkerad bredvid taxin vi hade förra året, nummer 1.

Udon Thani är en stad i regionen Isan i nordöstra Thailand, med omkring 247 000 invånare (år 2005). Staden är administrativt centrum i provinsen Udon Thani. Staden ligger cirka 600 kilometer nordöst om Bangkok, och är förbunden med denna via flyg och fyrfilig motorväg. Området var bebott redan 6000 år f.Kr. Staden växte kraftigt i och med Vietnamkriget genom att USA tilläts placera flygflottiljer här.

Rummet på Pannarai Hotel är onekligen bättre än River Kwai! Rent och fräscht, fint badrum med en fantastisk dusch, vattenkokare med the och kaffe, tofflor och morgonrock. Middagen på Santa Fe'var en besvikelse. T-benstek som mest innehöll fett och senor! Kvällen avslutades på Night and Day där Little Havana tyvärr hade bytt ägare och inte alls var lugnt och trevligt som tidigare. Många tjejer som jobbade och var lite för ivriga. Dånande musik så vi vandrade vidare till Zan Zee Bar där vi träffade på Nahm som var trevlig men inte kunde mycket engelska, vilket hon kompenserade med att ha en röststyrd översättningsapp i mobilen. Turistpolisen gjorde ett besök och kom faktiskt fram, tog i hand och frågade om allting var bra och om vi tyckte om Udon.

Torsdag den 6:e: Frukost på "Hörnet", den danska restaurangen vid Nutty Park. Ägg, bacon, stekt potatis, korv, skinka, stekt tomat, rostat bröd, kaffe och apelsinjuice a' 38 kronor. Min favoritmassös var inte på plats så väntar tills jag är tillbaka i Bangkok. En lugn dag med Leif GW och personlig vård, lunch på "Hörnet" igen där jag testade sillmackan och Wicke tog en varm korv. Öl på sportbaren där hushunden "Dörrmatten" kom och hälsade. Vi käkade italiensk på Da Sofia. Lasagne respektive spagetti a la americiana vilket var mycket gott. På kvällen höll vi hov på Zan Zee Bar, bjöd alla tjejer på drinkar inklusive deras lokala katoy. Vi var till och med så sportiga att vi spelade biljard.

Fredag den 7:e: Tillbaka i Bangkok lagom till lunch. Inget speciellt att rapportera förutom middag på thairestaurang och vanliga avslutet på Beergarden.

Lördag den 8:e: Regn! Faktiskt rätt skönt efter en längre tid av ovanligt höga temperaturer. Bra dag att stanna på hotellet och läsa. Köttbullar och potatismos passade bra för en något orolig mage medan vi såg Liverpoolmatchen.

Söndag den 9:e: Dags för miljöombyte igen. Utcheckning och taxi beställd till klocken 11. Paula tillbaka från Surin och kom tio i elva, precis som vanligt i tid!

Bangkok har, för andra året i rad, den värsta rusningstrafiken i världen på kvällen enligt GPS-tillverkaren TomTom. Resultatet sammanställt efter att ha gjort mätningar i 390 städer i 48 länder. Man försökte införa att endast bilar med udda nummer fick köra vissa dagar och jämna nummer andra, men förslaget röstades ner. Trafiken tillsammans med Bangkok Bank Cykle Fest gör att man bara får hoppas att vi tar oss ut ur stan någorlunda snabbt.

Det blev inga som helst problem och trafiken flöt bra hela vägen. 2 timmar dörr till dörr! Incheckning på Maytara Hotel som är ok förutom att wifi inte fungerar. En enkel lunch och anmälningsplikt på Nuit bar. Saa var på plats och det dök upp en äldre dansk med thailändsk fru som ringde i klockan gång på gång, så det blev både gratis Chang och GT. När vi kom tillbaka efter att ha ätit middag satt han fortfaranda kvar och bjöd vilt. Det slutade med att han fick ledas hem. Den lilla mörka flickan som Saa håller hade en svensk pappa.

Måndag den 10:e: Varmt men molnigt som tur är. Otroligt irriterande att inte wifi fungerar på hotellet! Om jag lyckas lägga in det här på hemsidan, förvarnar jag om att det kanske blir dåligt med nyheter innan jag är tillbaka på Stable Lodge. Ryktet att man skulle förbjuda gatuförsäljningen var bara det, ett rykte alltså! Paula försvann på en shoppingrunda vilket hon sköter bäst själv medan Wicke och jag tog en liten eftermiddagspromenad och passade på att gå igenom Areca Lodge som är sig likt. Några öl och lunch på den tyska baren mitt emot Bay Breeze på Soi 11. "A trip down memory lane".

Kvällen startade med middag på Food Plaza som ligger precis bredvid hotellet och sedan vidare till Nuit bar och vem sitter där? Dansken naturligtvis! Några fria drinkar igen med andra ord innan han, återigen, fick ledas hem av vakten och Pod. Ikväll var Paula på partyhumör och började bjuda tjejerna i baren på shots med Southern Comfort. Om jag kommer ihåg rätt blev det fyra omgångar! Saa bjöd Wicke och mej på deras hemgjorda Ga Jol för att vi inte skulle bli utan. Jag köpte en klänning till Paula för 200 bht. Lite senare gick vi upp till Heartbeat för att höra på lite levande musik och plötsligt dyker Dao upp i sällskap med en schweizisk kille. Sedan Orn bar tvärs över gatan och karaoke!!! En vild kväll.

Tisdag den 11:e: En lite lugnare variant av gårdagen. Utebaren på Areca har byggts om och blivit lite trevligare. Mannen med tvättinrättningen fortfarande iförd Sunderlandtröja. Den lilla flickan som miste sin mamma och tas hand av mormor har blivit större och hade idag fått sällskap en en lekkamrat. Den söta kassörskan och Nani på plats. Avslutning på Heartbeat med live music och en trevlig stund med Lee som pratar utmärkt engelska.

Onsdag den 12:e: En promenad längs Beach Road ner till Beergarden för kaffe. Man håller på att fixa till stranden så det var fullt av grävskopor och plogbilar. När jag skulle ta bathbuss tillbaka till hotellet tog jag fel för den svängde inte vänster in på Second Road som jag hade trott utan tog av till höger. Konstig väg tänkte jag men det ordnar sig säkert. Men nej då! Jag hamnade på Jomtien beach som var bussens ändstation. Till slut lyckades jag hitta en buss som tog mej tillbaka till Pattaya men det tog en dryg halvtimme. Paula gick och träffade Dao medan Wicke och jag åt lunch på hotellet och tog en tur till Soi 6. På kvällen middag på Beefeater med Baby ribs, Minute steak och en thairätt med fläskkött.

Torsdag den 13:e: En lugn dag eftersom det var varmt och gassande sol. Några öl på den tyska baren på Soi 11 innan vi åt på Harrys. Makaroner och falukorv! Det var Ladies night och servitriserns hade mycket att göra, så beställningarna tog sin tid. Riktigt stökigt med en överförfriskad norrmann och dom vanliga, svenska bonnläpparna. Karaokekväll som sköttes av en tjej som sjöng hellre än bra. Dansken med dam satt på sin vanliga plats, spelade tärning med bartjejerna och ringde i klockan så det blev ett antal fria drinkar även i kväll. Vi pratade lite med en walesare som var rätt i gasen. Ett kortare besök på Heartbeat för att slippa ifrån den odrägliga teknomusiken som spelades på gamla Nid. Sångerskan här var i en helt annan klass än hon på Harry's. Jag blev kvar länge och pratade med en ny tjej som hette Taa och hennes syster Sue.

Fredag den 14:e: Tillbaka till Bangkok och Stable Lodge där wifi fungerar. Som vanligt känns det som att komma hem. Den senaste veckan med "Bangkok Belly, Siamese Squirts, Thai Trots, Racha Runs, Rama's Revenge" har varit påfrestande. Den traditionella sillmackan har ersatts av räk och äggmacka, men även den går utmärkt bra ihop med en Linjeakvavit och en Chang. Både Wicke och jag var ordentligt trötta efter sejouren i Pattaya, speciellt jag. Vi stannade på gräddhyllan och åt en hamburgare med ägg varefter det, för min del, blev en tidig kväll. Somnade redan klockan 22!!!

Lördag den 15:e: Soi 8 är sig likt. Mannen med den stora cansersvulsten på kinden har vandrat förbi flera gånger men vårt lokala fyllo/knarkare har inte visat sig så vi är lite oroliga. Resan lider mot sitt slut och det har inte blivit någon thaimassage ännu. Det finns ett antal att välja på i närheten så det är bara att bestämma vilken typ av massage man vill ha. Lunch med nubbe såklart! Wicke botaniserade i smörrebrödsdjungeln och fastnade för dansk lagrad ost med rom medan jag höll mej till ägg och räkor. Inhandlade det sista innan hemresan och fick en bra massage. Vi känner igen nästan all personal men i år hade det börjat en ny förmåga som heter Pop och är ett bra tillskott. På kvällen dukade man upp för ett stort sällskap som beställt buffe'. Det var ingen som kunde förklara vilka dom var men det var dubbelt så många thaidamer som utländska, äldre herrar. Wicke stannade på gräddhyllan med dansken och hans "dam" medan Paula och jag åt på Charlie's Kitchen.

Söndag den 16:e: Börjar med lite blandade bilder från denna fantastiska stad. Man kan äta bra mat från gatuköken eller vara superlyxig på Sirocco som ligger högst upp på det 64 våningar höga State Tower på Silom Road. Varför inte pröva en Chateau Petrus 1990, Pomerol AOC Bordeaux, endast $ 3.600! Marknader finns det hur många som helst! Papaya sallad är ingenting för västerländska magar men kanske en ladyboy show? Ja, buddastatyn är av solitt guld och det finns varaner i Lumpini Park. Kvällen avslutades med middag på Via Vai och drinkar på gräddhyllan.

Måndag den 17:e: Så var det dags att åka hem till kylan. När vi käkade lunch dök plötsligt Rai upp. En f.d. favoritservitris som håller på Chelsea. Wicke, som flyger Qatar Airways den här gången, utgick klockan 17:00 medan jag hann med en sista middag med Paula på Det5. Taxin beställd till 21:30. Lite trafik, snabb incheckning, säkerhets- och passkontroll så jag hade gott om tid på flygplatsen. Efter 11 timmars flygresa landade Wicke och jag nästan samtidigt, men Wickes väska var kvar i Doha. En nackdel som kan hända när man inte flyger direkt. Och så en sista bild från Pod på dansken som fortfarande var kvar under julen.