THAILAND 2018

Tisdag den 27:e / Onsdag 28:e: Så var det dags igen! Efter en rekordsnabb incheckning och säkerhetskontroll inleddes semestern traditionsenligt med ett par öl på O'Learys. Planet avgick i tid och nio timmar och fyrtiofem minuter senare var jag i Bangkok. Morgonrusning i trafiken så det tog två timmar innan jag var på Stable Lodge. Jag fick rummet direkt och det blev favoriten 301. En tidig Chang för att skölja bort resdammet och fick ganska snart sällskap av Wicke som fick vänta i 45 minuter innan hans rum var färdigstädat.

Till lunch en sillmacka och en hemlagad leverpastej nersköljda av en Chang och en Linjeakvavit. Tyvärr var sillen alldeles för hård så vi blev lite besvikna. Den första eftermiddagen blev exakt som vanligt. Ta ut pengar, köpa toalettartiklar och sova ett par timmar. Paula kom klockan 6 och vi åt middag på Det5 vilket, för första gången, var en besvikelse. Vidare till Beergarden för några GT innan kvällen avslutades tidigt på gräddhyllan.

Torsdag den 29:e: En riktigt varm dag med 34 grader vid 12-tiden. Efter lunch med danska smörrebröd klippte Wicke och jag håret, köpte nytt batteri till Wickes kamera och klämde ett par Chang. Middag på Charlie's kitchen, ett kort besök på NEP där vi träffade Jennifer och May. Man har byggt om rätt ordentligt men Playskool är definitivt inte som förut. Vidare till Beergarden som verkar bli vårt nya stamställe i Bangkok med många vackra damer och behaglig musik. Det går att prata med varandra. Avslutning på gräddhyllan med några GT.

Fredag den 30:e: Full aktivitet i vestibulen klockan 8. Nästan all restaurangpersonal var där och lastade in lådor och fat med mat i bilar. Sedan åkte dom till den danska ambassaden där en stor buffe' dukades upp. Dom var inte tillbaka förrän vid 9-tiden på kvällen då även några fortsatte att jobba till midnatt. 16 timmars arbetsdag! Vad säger facket? För övrigt har man redan juldekorerat och granen är framme. Middag på Busstop där jag åt spagetti med kyckling. Jag bad om att den skulle kryddas för "falang" (utlänning), men tydligen har vi olika uppfattningar om vad som är starkt. Taxi beställd inför morgondagens avfärd till Kanchanaburi.

Lördag den 1:a: Efter frukosten var det dags att packa igen. Lätt bagage till Kanchanaburi och resväskan får stanna kvar i receptionen. Taxichauffören tyckte inte att Bangkok var stort eller svårt att hitta i. Det enda jag visste var att vi åkte västerut men när vi egentligen lämnade Bangkok var omöjligt att säga. Bebyggelse, bilförsäljare, matstånd, däckfirmor och bensinstationer hela vägen till Kanchanaburi, alltså 130 km. Resan tog 2,5 timme, inte på grund av sträckan utan helt avhängigt av trafiken. Riwer Kwai Hotel har definitivt sett sina bästa dagar och gav oss lite vibbar av Vongtong Hotel i Buriram. Engelska är inte något man lär sig i skolan. Det tog lite tid innan damerna i receptionen förstod att vi skulle ha vartsitt rum. Inget kassaskåp på rummet och när vi frågade städerskan var kan kunde lämna värdesaker svarade hon att det ingick två fria flaskor vatten. Ungefär som när Wicke bad om en extra rulle toalettpapper och fick ett askfat.

Ett par öl för att skölja bort resdammet och stället hade enbart stora flaskor (62 cl) vilka kostade 70 baht. En lätt lunch bestående av anka och ris hade det hutlösa priset på 40 baht. Dividera med 3,75! Hotellet ligger helt fel så vi tog taxi till centrum där det finns restauranger och barer. Dåligt av mej att inte ha observerat detta när vi bokade.

Kanchanaburi är en provins i västra Thailand. Provinshuvudstaden är Kanchanaburi. Kanchanaburi är Thailands tredje största provins och ligger väster om Bangkok. Invånarantalet är cirka 800 000 i hela provinsen och i Kanchanaburi stad är cirka 54 000. Till ytan är Kanchanaburi cirka 19 480 km² och avståndet till Bangkok är cirka 130 km. Kanchanaburi gränsar till Myanmar (Burma) och var också den första försvarslinjen mot burmeserna historiskt sett. Kanchanaburi är mest känd eller ökänd om man vill, för bron över floden Kwai. .

Söndag den 2:a: Som sagt, hotellets läge är inte det bästa vilket man kan förstå av utsikten från fönstret. Wicke hade fått lite husdjur i form av fyra kackerlackor! Frukosten o.k. men märkligt nog hade man inte salt vilket jag gärna vill ha till äggen. Vår taxi beställd till 12 för avfärd till bron.

Thailand-Burma Railway Centre och Dödens järnväg. Hela järnvägssträckan mellan Burma och Thailand är 415 km lång och hundratusentals fångar dog under byggandet (2 man per meter). Japanerna hade ursprungligen tänkt använda asiatisk arbetskraft för att bygga järnvägen och största delen av arbetsstyrkan var från Burma, Java och Malaisia, ungefär 240,000 är den mest troliga uppskattningen. Själva bron över Kwai byggdes under andra världskriget mellan 1942 och 1943 av tusentals straffångar från de allierades sida. Den japanska armen ville ha bron för att transportera manskap och utrustning till den burmesiska fronten, där Japan krigade mot britterna. Att bron sprängdes, som i filmen, är bara fiktion. I verkligheten fortsatte den att fungera fram till dom allierades slutliga seger i augusti 1945 då den bombades från luften. Därefter förföll den på grund av bristande underhåll och 1947 såldes den till thailändska staten som 1957 öppnade en del av den för trafik och fortfarande är i bruk.

På kvällen åkte vi ner till Main Street och satte oss på Triple B. Middag tvärs över gatan där jag tog en Cordon Blue och Wicke en schnitzel. Inte så bra! Avslutning på Glitzy bredvid hotellet där det var live musik. Wicke beställde Sabai-Sabai! Taxi fixad till morgondagens återfärd till Bangkok.

Måndag den 3:e: Dags att åka tillbaka till Bangkok. Våran chaufför pratade engelska så när vi frågade om den stora byggnaden bredvid också var ett hotell sa han "No, No! Bom bom silikon ladies. Very good!" Resan tog 3 timmar då det var mycket trafik i Bangkok. Chauffören berättade att 25-30 % av alla bilar är taxi. På eftermiddagen fotmassage och pedikyr för min del och fotskrub för Wicke. Sedan en pint Chang på Monsoon medan vi studerade folklivet på gatan. Middag på Kiwi vilket var en stor besvikelse. Vidare till Beergarden och samtal med Toy.

Tisdag den 4:e: En riktig slöardag! Svenska kyrkans traditionella tisdagsfika med, för dagen, svenska lussebullar besöktes av en killa från Malmö som Wicke kände igen från JP's. Alla hade undrat om han var Sydsvenskans matskribent Bong, vilket Wicke nu fick bekräftat. Numera hade han flyttat till Bangkok. Efter frukost lite arbete med hemsidan och några timmar med Leif GW. "Snubbar som nubbar" kom igång vid 12-tiden med öl, snaps och smörrebröd. Mer slappande på eftermiddagen då det återigen var 36 grader och en stekande sol. Efter två dåliga middagar blev det italienskt på Via Vai med en dubbel espresso som avslutning. Ett återbesök på Playskool innan vi gick till Beergarden där vi träffade Nick Sahl som bott i Bangkok i 28 år och hade en svensk restaurang med det passande namnet Sweden Restaurant Cajutan. Naturligtvis var leksaken (Toy) där och även Nok som sköter baren fick några Jägerbomb.

Onsdag den 5:e: Utcheckning och taxi till Don Muang vilket gick snabbt då det var lite trafik för en gångs skull. När vi skulle gå in i taxin kom dalmasen som vi pratat med tidigare och gav oss en lussekatt bakad av en thailändska som bott i Sverige men återvänt och startat ett bageri. Denna avnjöts med andakt på Coffee House medan vi väntade på att få gå ombord på planet. 50 minuters flygresa senare var vi på Udon Thani International Airport efter en riktigt dålig landning med ett antal studsar. Vi fick en taxi med registreringsnumret 11 men det roliga var att den stod parkerad bredvid taxin vi hade förra året, nummer 1.

Udon Thani är en stad i regionen Isan i nordöstra Thailand, med omkring 247 000 invånare (år 2005). Staden är administrativt centrum i provinsen Udon Thani. Staden ligger cirka 600 kilometer nordöst om Bangkok, och är förbunden med denna via flyg och fyrfilig motorväg. Området var bebott redan 6000 år f.Kr. Staden växte kraftigt i och med Vietnamkriget genom att USA tilläts placera flygflottiljer här.

Rummet på Pannarai Hotel är onekligen bättre än River Kwai! Rent och fräscht, fint badrum med en fantastisk dusch, vattenkokare med the och kaffe, tofflor och morgonrock. Middagen på Santa Fe'var en besvikelse. T-benstek som mest innehöll fett och senor! Kvällen avslutades på Night and Day där Little Havana tyvärr hade bytt ägare och inte alls var lugnt och trevligt som tidigare. Många tjejer som jobbade och var lite för ivriga. Dånande musik så vi vandrade vidare till Zan Zee Bar där vi träffade på Nahm som var trevlig men inte kunde mycket engelska, vilket hon kompenserade med att ha en röststyrd översättningsapp i mobilen.

Torsdag den 6:e: Frukost på "Hörnet", den danska restaurangen vid Nutty Park. Ägg, bacon, stekt potatis, korv, skinka, stekt tomat, rostat bröd, kaffe och apelsinjuice a' 38 kronor. Min favoritmassös var inte på plats så väntar tills jag är tillbaka i Bangkok. En lugn dag med Leif GW och personlig vård, lunch på "Hörnet" igen där jag testade sillmackan och Wicke tog en varm korv. Öl på sportbaren där hushunden "Dörrmatten" kom och hälsade. Vi käkade italiensk på La Sofia. Lasagne respektive spagetti a la americiana vilket var mycket gott. På kvällen höll vi hov på Zan Zee Bar, bjöd alla tjejer på drinkar inklusive deras lokala katoy. Vi var till och med så sportiga att vi spelade biljard.

Fredag den 7:e: Tillbaka i Bangkok lagom till lunch. Inget speciellt att rapportera förutom middag på thairestaurang och vanliga avslutet på Beergarden.

Lördag den 8:e: Regn! Faktiskt rätt skönt efter en längre tid av ovanligt höga temperaturer. Bra dag att stanna på hotellet och läsa. Köttbullar och potatismos passade bra för en något orolig mage medan vi såg Liverpoolmatchen.